Det svåraste med en enkel bild är att låta den vara enkel. En linje består av ett ansikte i profil, ritat utan att pennan lyfts, och en vit yta runt omkring som är mycket större än teckningen själv. Tomrummet är inte en bakgrund. Det är halva bilden.
Linjeteckningar av det här slaget har blivit vanliga, och det är lätt att förstå varför. De passar i nästan alla hem och tar nästan ingen plats. Men det som skiljer en bra linjeteckning från en tråkig är hur linjen rör sig, och här rör den sig med säkerhet.
Motivet
Linjen börjar någonstans vid nacken, går upp över bakhuvudet, ner längs pannan, näsan och munnen och fortsätter sedan vidare. Man kan följa den med blicken, och det är en del av nöjet. Varje gång jag tittar fastnar jag på ett nytt ställe där linjen svänger tillbaka.
Svart på vitt ger maximal kontrast, men eftersom linjen är tunn blir helheten ändå ljus. Det är skillnaden mellan en svart linje och en svart yta. Den första tar lite plats på väggen, den andra mycket. Därför fungerar den här bilden i rum där man inte vill ha något tungt.
Om färgerna finns inte mycket att säga. Svart och vitt, och det räcker.
Rummet den passar i
Miljöbilden visar postern ovanför ett nattduksbord i ett lugnt sovrum med ljusgrå vägg och en liten vas. Det är en bra placering. Ett sovrum behöver bilder som inte kräver något, och ett ansikte i profil har en stillhet som påminner om någon som sover eller tänker.
Den ljusgrå väggen gör mer än man tror. Mot en kritvit vägg skulle passepartouten och väggen flyta ihop. Mot ljusgrått avtecknar sig ramen och det vita i bilden blir ljusare. Den lilla vasen på bordet blir en tredje form i samma enkla språk.
Den fungerar också i en hall eller ett badrum, där den mest syns i förbifarten. Det är en bild man inte tröttnar på, eftersom det finns så lite att tröttna på.
Ram och format
Här väljer jag ett mindre format, 30 × 40 cm, och en bred passepartout. Det kan verka motsägelsefullt att lägga mer vitt runt en bild som redan är nästan vit, men det förstärker just det som gör bilden bra. Teckningen blir mindre i förhållande till ytan, och tomrummet växer. En smal ram i ljus ek eller vitt håller ihop det.
En svart ram fungerar också, och då blir bilden mer grafisk och mindre mjuk. I ett sovrum föredrar jag det ljusa.
Kombinationer på väggen
En linje kan hänga ensam ovanför ett nattduksbord, eller i par om man har två bord på var sin sida om sängen. Då kan den andra platsen få Vasen, som har samma lugn men tillför lite grönt och grått. Vill man ha den i en större tavelvägg bör den hänga bland bilder med mycket luft, annars försvinner den.
En bild som är byggd på tomrum behöver tomrum runt sig även på väggen. Ge den minst en handsbredd till nästa ram.
